Föreställningen på Mosebacke
Namnet till trots bjuder föreställningen även på magdans, "eller vad man nu skall kalla det", och publiken får faktiskt reda på hur många olika sätt man kan dansa med magen på, och varför magdansöser har så lite kläder på sig. -Vi älskar orientalisk dans och vill på det här sättet föra den lite närmare svenskarna, fortsätter Irène Karlbom. Hon och Maria Hansson har dansat i nio respektive tretton år men tidigare har det mest blivit jippon där de hoppat upp ur tårtor på privata fester och dansat på stimmiga krogar. Trötta på den typen av underhållning beslöt de sig för att sätta ihop "Obs! Inte magdans" Det var när Irène Karlbom såg Rosita Auer i Olof Buckards "Vinteretik" som hon hänföll åt den orientaliska dansen. Då var hon arton år. -På den tiden fanns det bara ett par tre dansöser i hela Sverige, säger den begeistrade dansösen. Jag kommer ihåg hur folk tog sina mammors gardiner och gick ut och dansade. I dag har Orientaliska föreningen SODA cirka 300 medlemmar. Uppsvinget har skett under de senaste fem åren. Även Maria Hansson blev influerad av Rosita Auer, som var hennes lärare under början av utbildningstiden. Maria Hansson har dansat längre än Irène Karlbom och är också den av de två som skapar den mesta dansen i "Obs! Inte magdans". -Maria fungerar mer som danslärare, medan jag skriver det mesta av manuset, säger Irène Karlbom. Tjejerna vänder sig med föreställningen till Medelsvensson. De vill utstråla ett slags Hasse & Tage-look, men nästa gång de spelar tänker de ge sig på kultureliten. När, var och hur vill de inte avslöja. |
Publicerad i DN på Stan 1996 |